Egenskaper hos olika jordarter

Jordarterna avgör hur och vad vi kan odla och utgör basen för ett jordbruk. Här är en översiktlig guide för jordarters olika egenskaper.

Sandjordar

1. Sandjordar

Sandjordar är ofta torra, näringsfattiga och dräneringen är snabb. De har liten (eller ingen) förmåga att transportera vatten till växterna från djupare lager genom kapillär transport. Därför bör bearbetning av sandiga jordar på våren hållas på ett minimum för att bevara fukten i såbädden. Sandjordarnas närings- och vattenhållande förmåga kan förbättras genom att tillföra organiskt material.

2. Siltjordar, 0–10 % ler

Dessa jordarter skiljer sig från sandjordar genom att de har större förmåga att bilda skorpa, som ofta är mycket hård. De kan om de bearbetas för mycket, bli kompakta och i vått tillstånd få sämre förmåga att infiltrera vatten. I torrt tillstånd kan de bli hårda och svårbearbetade. Å andra sidan är de vanligtvis enkla att bearbeta och kan lagra rikliga mängder vatten. De kräver god återpackning, men bearbetning måste undvikas i vått tillstånd.

Läs mer

Lerjord

3. Lerjordar med 10–25 % ler

Dessa jordarter skiljer sig från de föregående genom att skorpbildningen kan bli mycket kraftig. Skorpan blir ofta så hård att den måste brytas. Vid låga halter av ler och organiskt material är aggregatbildningen ofta dålig.

4. Lerjordar med 25–40 % ler

Dessa jordarter har god förmåga att transportera vatten kapillärt från djupa lager, men hastigheten är låg, så växternas vattenbehov kan inte tillgodoses genom kapillärt vatten. Dessa jordar är mörkare i färgen och aggregeringen är tydligare. Aggregeringen minskar risken för skorpbildning. Dessa jordar måste bearbetas vid rätt vattenhalt för att vara lättbearbetade. Risken är att skapa klumpar om det är för torrt, och att smeta ihop jorden om det är för blött. Dessa jordar har god förmåga att förbättra sin struktur genom inverkan av klimat, rötter m.m.

Läs mer

Lerjord 40%

5. Lerjordar med >40 % ler

Styva leror har en mycket hög vattenhållande förmåga, men det mesta vattnet är hårt bundet och inte tillgängligt för växterna. Humusinnehållet är ofta högre än i andra mineraljordar. De bildar ingen skorpa när de torkar. Dessa jordar har mycket god förmåga att förbättra sin struktur genom t.ex. frysning/tining och upptorkning/uppblötning. Under kalla vintrar fryser leran isär och bildar en mycket gynnsam aggregatstruktur i matjordslagret. Om leran torkar ut utan att ha varit frusen, kan den bli mycket styv och svårbearbetad. Vid vattenmättnad kan dessa jordar bli kletiga och mycket ogenomsläppliga för vatten. P.g.a. den höga halten ler är näringsinnehållet mycket högt. Styva leror behöver mycket återpackning kring fröet när de är torra, men inte när de är fuktiga och plastiska. Risken med att bearbeta dem i fuktigt tillstånd är att det leder till markpackning.

Läs mer

Ordlista:

Ler = Ler är den minsta korngruppen med en medelpartikeldiameter under 0,002 mm – se tabell "Korngruppsindelning" i kapitel jordens byggstenar.

Kapillär = Kapillärt vatten syftar på det vatten som kan stiga i markens fina porer genom att vattenmolekylerna dels binds till mineralpartiklarna i poren genom s.k. adhesion men också genom att vattenmolekylerna attraherar varandra genom s.k. kohesion. Siltjordar är kapillära och kombinerar både hög kapillär stighöjd i porerna med en hög kapillär stighastighet.

Läs mer