Jordanalys och skydd
Eftersom din jord befinner sig i en ständig förändringsprocess är det värdefullt att kunna bedöma i vilket tillstånd den befinner sig. Hur ser jorden ut? Och vilken struktur har den?
Att ta ett spadtag och analysera jorden är något du kommer att tjäna på under hela ditt aktiva liv som jordbrukare.Vi vill gärna dela med oss av den kunskap vi samlat på oss under åren. Läs gärna våra guider och faktasidor om jorddiagnos, markpackning och erosion.
Jorddiagnos
Med en spade och ett par nyfikna ögon kan man ganska snart bilda sig en uppfattning om tillståndet i sin jord och därefter ställa en jorddiagnos. Hur jorden ser ut och beter sig speglar nämligen dess status och funktion.
Marken är ett komplicerat system där kemiska, biologiska och fysikaliska processer ska fungera tillsammans för att grödorna ska kunna växa och ge hög avkastning. Vatten- och luftrörelser är t.ex. bara en viktig funktion i marken som styrs av strukturen.
Insikt kommer direkt
Därför är det en bra idé att ha koll på markens tillstånd och status. Det får man relativt enkelt med en spade och ett par ögon. Hur tillståndet i marken är speglar sig nämligen ofta i hur den ser ut. Insikten hur jorden mår kommer ofta med blixtens hastighet när man tittar på den och funderar på vad som har hänt tillbaka i tiden.
Grundtipset är att först gräva ner till ca 30 cm så att man fångar in matjorden, men ju djupare ner i alven man orkar ta sig desto bättre uppfattning om jordens egenskaper får man. Det finns en rad olika metoder i olika länder för att ställa diagnoser och bedöma jordens hälsa på. En del är ganska avancerade, men de flesta är enkla att ta till sig.
Mycket att titta på för att ställa en jorddiagnos
Gemensamt för de flesta metoder är man ofta bedömer sin jord utifrån:
- Textur – ett utrullningsprov ger ett snabbt svar på lerhalten.
- Struktur – kan bedömas efter antal spadtramp som behövs för att tränga ner och täcka spadens blad eller genom att släppa en stor jordklump på ett hårt underlag och studera storleken på aggregaten som den faller sönder i.
- Porositet – hur mycket hålrum som finns i ett brutet och öppnat aggregat skvallrar om hur olika förhållandena för rötterna kan vara
- Färg, lukt och smak (!) – jord ska lukta friskt, svaveldoft är illavarslande
- Daggmaskar – i ett spadtag i matjorden bör man hitta 2–4 daggmaskar, 0 daggmaskar är varningstecken – ju fler desto bättre
- Plog- eller bearbetningssula och andra hårda skikt – förtjockade rötter i en zon indikerar markpackning
Vill man gå längre kan man också bilda sig en uppfattning om vattengenomsläpplighet och kika närmare på aggregatens karaktär. Rotdjup skvallrar också om hur jorden är som växtplats, liksom antal rötter och deras diameter.
Gräv fler gropar
En bra utgångspunkt är att gräva en grop på minst 2 platser på fältet – en där det växer bra och en där det växer dåligt. Fältets bästa punkt i motsats till en packad vändteg kan t.ex. ge intressant information. Det ger kontraster och större möjligheter att hitta skillnader i marken som kan ge förklaringar till olika tillväxt. Ett annat tips är att gräva på en punkt med permanent växttäcke utanför fältet där inga maskiner bearbetar.
En grop som representerar fältets medelvärde tillför också kunskap om normaltillståndet. Tid och ork avgör antalet gropar, men gräv hellre fler gropar och skaffa många intryck än att gå för djupt in i detaljerna från början.
Markpackning
Markpackning innebär att porer som annars transporterar vatten och luft pressas samman. Det förhindrar rötternas tillväxt och kan ge syrebrist. Markpackning kan leda till kraftigt sänkt avkastning.
Markpackningen innebär per definition att densiteten i jorden ökar när den komprimeras. Jorden blir med andra ord tätare och varje liter jord väger mer när porerna pressas samman. Det är ofta lätt att förstå och föreställa sig effekten av markpackning när man ser ett traktordäck rulla fram över lucker jord under för våta förhållanden.
Rötterna hindras
Markpackning gör att rötternas tillväxtbegränsas och påverkar det mekaniska motståndet för rotutvecklingen på två sätt:
- packningen minskar antalet och storleken på större porer, s.k. makroporer. Det leder till att det finns färre porer med större diameter än rötternas där rötterna kan växa obehindrat utan mekaniskt motstånd
- packningen ökar det mekaniska motståndet i jorden genom att pressa markpartiklarna närmre varandra
Vattentransport begränsas
Markpackningen försämrar också vattentransporten ner genom jorden. Det orsakar vattenmättnad i de övre lagren som i sin tur kan leda till syrebrist för rötterna enligt figur. Markens luftningsstatus påverkar dessutom tillgängligheten av olika näringsämnen, t.ex. kväve och mangan. Under syrefria förhållanden kan denitrifikation leda till stora kväveförluster som kväveoxid eller kvävgas till atmosfären. På detta sätt kan markpackningen minska kvävetillgången i jorden.
Viktig luft. Riktlinjerna för en jords luftfyllda porositet: > 25 procent luft innebär bra luftning, 10–25 procent luft kan resultera i begränsningar under vissa omständigheter, och < 10 procent luft är karakteristiskt för syrebrist..
Möjliga åtgärder för förbättring
För att undvika markpackning är förebyggande åtgärder viktiga som bidrar till en bättre markstruktur på lång sikt. Bland dessa åtgärder finns dränering, strukturkalkning, att hålla marken bevuxen och tillförsel av externt organiskt material. Åtgärderna gör jorden torrare vilket minskar markpackningen på djupet.
Odlingssystemet och jordbearbetningen är också avgörande för markpackningen. Viktigast är att inte bearbeta när jorden är för våt. En torr jord får högre bärighet för belastningar, medan en fuktig jord komprimeras under samma tryck. Stor anläggningsyta med hjälp av breda däck eller dubbelmontage tillåter ett lägre däckstryck. Antalet överfarter är enligt resultaten i figuren nedan också viktigt liksom att hålla totalvikten för ekipagen så låg som möjligt.
I Önnestad i Skåne utfördes under år 2000 ett försök (L2-7118) för att testa hur markpackning före vårsådd påverkade skörden av olika grödor (korn, vete, havre, sockerbetor och ärter). Packningen åstadkoms genom att man körde olika många gånger med olika tunga laster över fältet före sådd:
- sådd utan packning
- en överfart + sådd
- en överfart med flytgödseltunna + sådd
- tre överfarter med flytgödseltunna + sådd
Resultaten visar att skörden av vårvete, korn och havre påverkades positivt av viss packning, d.v.s. en överfart före sådd. För sockerbetor och ärter däremot sänktes skörden redan i det andra ledet. Med ökande antal överfarter och därmed ökad markpackning minskade därefter skördarna av alla grödorna. Mest negativt påverkades ärterna som är särskilt känsliga för syrebrist.
Erosion
På åkermark kan erosion genom vatten eller vind transportera bort stora mängder jord. Växter eller växtrester i markytan skyddar och av det skälet är minimerad bearbetning en åtgärd mot erosion.
Med ett täcke av vegetation får marken ett skyddande skal och blir inte direkt utsatt för påfrestningar av regn och blåst. Men odlad och öppen åkermark kan drabbas hårt av både vattenerosion och vinderosion.
Vattenerosion
På sluttande mark kan vattenerosionen bli betydande när regn piskar på öppen mark utan växttäcke eller växtrester i markytan. Med lerpartiklarna följer partikelbunden fosfor som samlas på lägsta punkten på fältet eller går förlorad i vattendrag.
Vinderosion
På torr och bar jord kan vinderosion ställa till med förödelse när studsande sandkorn piskar sönder nyuppkomna grödor. Men flytgödsel kan som på fotot dämpa vinderosionen genom att binda jorden och bromsa upp jordflykten.
Vatten för med sig P
Kraftiga regn och intensiv snösmältning kan transportera bort jord från åkermark. Med vattnet följer jordpartiklar, växtnäringsämnen och organiskt material ut till vattendrag, sjöar och hav. Kuperade fält är mest utsatta.
Ju brantare lutning marken har desto större blir erosionen eftersom vattnets hastighet ökar. En fördubbling av vattnets hastighet nerför sluttningen ger vattnet en 4 gånger högre erosionskraft på jorden. Förluster av fosfor (P) kan öka avsevärt med vattenerosion eftersom mycket fosfor är bunden till lerpartiklarnas yta.
Studsar med vinden
Också vind kan förflytta jordpartiklar av ungefär ett sandkorns storlek eller mindre när marken är torr och bar. Material < 1 mm rör sig studsande fram över jorden, medan material < 0,1 mm kan sväva fritt i vinden.
På detta sätt har lössjordar bildats som vindavsatta avlagringar. Med läplanteringar, stallgödsel på markytan och skyddsgrödor kan vinderosionen dämpas. Stora och öppna prärieområden i t.ex. USA och Kanada är kraftigt berörda av vinderosion.
Minimerad bearbetning lindrar
I sådana prärieregioner eller i områden med sluttande jordbruksmark rekommenderas och tillämpas olika former av minimerad jordbearbetning som en åtgärd mot både vind- och vattenerosion. Ett grundare bearbetningsdjup gör att skörderesterna samlas i marken översta skikt. I detta övre jordskikt ökar halten organiskt material som förbättrar aggregatstabiliteten och gör jorden mer motståndskraftig mot regndroppar slag och vindens piskande.
Om man plöjer sin jord och fälten är kuperade är konturplöjning en metod att minska risken för erosion. På det sättet utnyttjar man fältets topografi så att vattnet infiltrerar genom marken på plats i stället för att skjuta fart längs med plogfårans botten.
Växttäcke skyddar
Skörderesterna som lämnas kvar i markytan är en annan bidragande orsak till att minimerad bearbetning skyddar mot erosion. Generellt bromsar nämligen både växter och växtrester effektivt upp vattnets och vindens rörelser över markytan. Rent fysiskt skyddar också ett växttäcke eller växtrester aktivt mot t.ex. regndroppars slag på marken.
Av grödorna ger ett permanent växttäcke av vall bäst skydd medan spannmål erbjuder ett medelgott skydd. En radodlad gröda som sockerbetor eller majs lämnar jorden delvis bar och öppen och ger alltså sämre skydd. Allra sämst ur erosionssynpunkt är en bearbetad träda där inget växer och inga skörderester lämnas på markytan.
Ordlista:
Textur = markens textur syftar proportionerna av mineralpartiklar med olika medeldiameter, d.v.s. vilket storleksförhållandet är mellan framför allt sand, silt och lera enligt tabell "Korngruppsindelning" i kapitel Jordens byggstenar
Utrullningsprov = ett utrullningsprov ger en uppfattning om jordens textur genom att man snabbt och under lätt tryck rullar lagom fuktad jord mellan tumme och pekfinger – en siltjord ger en tråd på 4–6 mm, en lättlera ca 2 mm och en styv lera ca 1 mm.
Plog- eller bearbetningssula = plogsula kallas den packade gränszon mellan matjord och alv närmast under plogdjupet som ofta har pressats samman av plog och slirande däck i fåran, medan en bearbetningssula kan uppstå inom icke-plöjande odling på djup där man upprepat bearbetar under alltför våta förhållanden. Karaktäristiskt för båda är minskad genomsläpplighet för vatten och luft eftersom de största porerna pressats samman vilket förhindrar för rötterna att växa
Vattengenomsläpplighet = den mängd vatten som kan rinna igenom marken under en viss tid är en bra indikator för hur väl en jord fungerar ur markfysikalisk synpunkt
Ordlista:
Porer = markens porer syftar på de hålrum, kanaler och sprickor som antingen är fyllda med vatten eller luft beroende på markens aktuella vattenhalt
Denitrifikation = denitrifikation är en process som sker i marken under låg syremättnad då denitrifikationsbakterier omvandlar växttillgängligt nitrat (NO3–) till kvävgas (N2). Om denitrifikationen inte är fullständig bildas lustgas (N2O) som är en stark växthusgas.
Ordlista:
Lössjord = lössjord är porös, vindtransporterad jord som ofta har kornstorlek i området kring silt, se tabell "Korngruppsindelning" i kapitel Jordens byggstenar. Lössjordar finns i Östeuropa och Ukraina och kan ha en mäktighet på över 100 meter
Konturplöjning = Konturplöjning innebär att man plöjer i riktning med höjdkurvorna