60-talet

Den ödmjuka början

First workship with rigid harrow
Den första verkstaden hemma på gården hos Rune och Siw. Under perioden 1962-67 utökades verksamheten till att omfatta hela byggnaden.

Historien om Väderstad börjar 1962 vid Rune och Siw Starks 30-hektars gård, Herrgården alldeles nära Väderstad. Den unga familjen hade fyra barn som senare kom att bli involverade samtliga i verksamheten.

Rune Stark använde en sladd av trä för att bearbeta jorden precis som alla andra lantbrukare i trakten. Dessa hade alltid varit tillverkade av trä och deras hållbarhet var därför högst begränsad.

Från trä till stål

Rune Stark tröttnade på att göra en ny träbyggd sladd varje växtodlingssäsong och spenderade många nätter på att drömma om en sladd i stål. Sagt och gjort. Rune Stark ritade och byggde en sladd i stål och använde den erfarenhet han fått från många års hårt lantbruksarbete.

Crister 11 years driving the first harrow
Äldsta sonen Crister Stark testar den första Väderstads-sladden. Han är 11 år.

Ta till så det håller”

Att bygga i stål var en dramatisk kvalitetshöjning vid denna tidpunkt och ett stort steg mot dagens moderna lantbruksredskap. Rune Stark ville bygga saker som håller och han använde ofta uttrycket "Ta till så det håller" till sina medarbetare. Ännu i denna dag praktiserar företaget Rune Starks starka kvalitetstänkande tillsammans med högt kundfokus när man utvecklar nya maskiner.

Sticker from the 60s

Det blev en verksamhet

Andra lantbrukare i trakten noterade den nya konstruktionen och såg hur bra det fungerade. Detta ledde till beställningar som kom in till den allra första produktionslinjen. Ganska snabbt var “Runes Mekaniska Verkstad” igång och de första byggstenarna av dagens Väderstads-verken AB var lagda.

Rune at his desk in 1967
1967 efter flytt till en rymligare verkstad syns här Rune Stark i sitt nya gårdskontor. Kontoret hade bara en telefonlinje som ständigt var blockerad. De ivrigaste kunderna skickade telegram för att få fatt i Rune.

Experiment med sladden våren 1966

Man ville utveckla sladden till mera karaktär av harv och att lösa transportfunktionen på väg.

Dock föddes istället tanken på en stabil medharv. Det blev allt vanligare att traktorerna utrustades med hydrauluttag och dessa borde kunna användas för ihopfällning av harven under transport.

Man byggde en prototyp, och en granne som var känd för att gå hårt åt grejerna, lejdes som provförare. Nyskapelsen väckte uppståndelse och lantbrukarna var mycket positiva.

Whole company + skid harrow 1966
Här syns hela personalstyrkan 1966 samlad runt företagets första harv, Väderstad medharv. Harven var 4,2 meter bred och hade 39 pinnar. Konstruktionen var unik för sin tid. Leveranstiden var upp till sex månader. Från vänster: Rune Stark, Sigurd Karlsson, Roger Karlsson och Hans Rosander.

Lansering av en harv

1968 lanserade så Rune Stark en harv, som blev en sensation med alla mått mätt. Under de följande åren började bönderna vallfärda till företaget i Väderstad.

Siw Stark förberedde lunch för de besökande bönderna och många beställde harven. Under vintern 1968-69, efter ett väldigt kraftigt snöfall, kom en taxichaufför kämpande genom snödrivorna. Han vinkade med ett telegram, precis som taget ur en filmscen och Rune Stark gick ut för att möta honom. Eftersom telefonlinjen oftast var upptagen, hade Pehr Högfeldt från Mälardalens Lantmän skickat ett telegram för att beställa harvarna till våren.

Cirka 40 harvar tillverkades under denna vinter.

Siw with Pyret
Siw Stark såg efter alla betalningar i många år och faktureringen också för en tid.
Här tillsammans med "assistenten" Pyret.

Omständigheterna var ”Stark” i början

För att vara ärliga, Siw Stark hade inget stort förtroende i Rune Starks harv i början. Hur som helst, så blev hon nästan överväldigat involverad i företaget, trots de svaga ekonomiska förhållandena i början och trots faktumet att hon hade dubbelarbetet att dessutom ta hand om barnen. 

“Jag såg en Egge-harv som var röd och fin och våran stod bredvid den. Våran tråkiga grönfärgade kultivator såg inte ut som nånting då. Rune tyckte att färg var onödigt slöseri med pengar och sanningen är att han aldrig riktigt lyssnade på mig. Dessutom fanns det aldrig extra pengar att göra stora förändringar i tillverkningen med”, säger Siw Stark.

“Jag började skriva ner leveranserna i en vanlig kalender. Rune betalades i kontanter nästan vid varje affär och det var fantastiskt att se våra finanser förbättras. Allt växte och växte och det blev tuffare och tuffare. Kom ihåg att jag hade tre barn att sköta vid den här tiden”, säger Siw Stark.

I de tidiga åren var Rune Stark impopulär för att han aldrig var hemma och för att vara svår att nå på telefon. Hans tid togs upp av tillverkning och leveranser av hans alltmer populära jordbruksredskap. Telefonsamtal togs ofta om hand av Siw Stark och ibland blev det lite för mycket för henne.
En dag när en representant för en stor maskinfirma i mellersta Sverige ringde sa Siw Stark: "Du måste förstå att vi inte kan göra harvar för hela Sverige". Då var Siw Stark starkt bekymrad över leveranstiderna och i tårar över olika leveransproblem.