Ytan är viktigare än djupet

Luckringsbehovet till höstvete är överskattat på lerjord visar fältförsök med olika kultivatordjup. Ett grunt bearbetningsdjup kring 10 cm räcker och sparar dessutom diesel. Viktigare än djupet vid plöjningsfri etablering av höstvete är markytans jämnhet och att såmaskinen klarar av skörderesterna.

Plöjningsfri odling används framförallt för att spara tid och pengar. Den möjliga vinsten är i regel större vid höstsådd än vårsådd. Höstvete passar utmärkt i ett system med reducerad bearbetning, största problemet är överföring av sjukdomar från växtrester i markytan. Med spannmål som förfrukt blir skörden av höstvete lägre i ett plöjningsfritt system, men med ärter och oljeväxter som förfrukt blir skörden i stort sett densamma för plöjt och plöjningsfritt.

Balans vid 15 cm djup

I ett plöjningsfritt system blir dock matjorden mer packad när luckringen uteblir. Effekten kan motverkas genom att bearbeta djupare. Samtidigt ökar då emellertid bränsleförbrukningen och dragkraftsbehovet. Försök på t.ex. en mellanlera visar att grund bearbetning till 10 cm ger en stor bränslebesparing, medan djup bearbetning till 20 cm kan ge klart högre förbrukning än plöjning om det krävs mer än bara en överfart. Balanspunkten där kultivatorbruk i 2 överfarter motsvarar dieselförbrukningen vid plöjning ligger vid ca 15 cm.

Fördel för grund bearbetning

Höjer det då skörden att bearbeta djupare? I tabellen visas relativ skörd för olika bearbetningsdjup i svenska fältförsök 2006–2011. Skörden som medeltal för samtliga grödor var i genomsnitt något lägre för plöjningsfria led än för plöjning i led A. Men skillnaden var mycket liten mellan djup (B) och grund (C) kultivering. Resultaten var liknande i de flesta grödor, däribland höstvete – djupare bearbetning höjde inte skörden. Det fanns en viss trend att ökat bearbetningsdjup höjde skörden på lättare jordar och sänkte skörden på styva jordar. Detta är logiskt eftersom lätta jordar generellt har ett högre luckringsbehov.

Swift in field
Kultivator Swift 560

Överskattat luckringsbehov

Ett ökat bearbetningsdjup ger alltså sällan några skördehöjningar trots ett högre mekaniskt motstånd i jorden när jorden inte plöjs. Luckringsbehovet verkar generellt vara mindre än vi tänker oss. Det finns dock skäl att ibland öka bearbetningsdjupet t.ex. för att öka effekten mot fleråriga ogräs som kvickrot och tistel. Det kan också vara nödvändigt att öka bearbetningsdjupet för att underlätta såbäddsberedning och sådd i spåren, om tröskan lämnat djupa spår efter sig.

Etableringen styr

Själva sådden kan vara ett problem i plöjningsfri odling om det finns stora mängder skörderester. Då måste bearbetningsdjupet anpassas för att blanda in dessa. Bearbetningsdjupet i plöjningsfri odling bör i första hand alltså anpassas för att ge en tillräcklig inblandning av skörderester och tillräckligt jämn markyta. Ökat bearbetningsdjup med kultivator för att öka luckringen av marken är sällan motiverat, särskilt inte på styva jordar.

Inget plus för djup bearbetning

Bearbetning Rel. skörd,
led A-D
Rel. skörd,
led A-C
    A. Plog   100   100
    B. Kultivator, 10-20 cm   98,8   98,0
    C. Kultivator, 5-10 cm   99,2   99,5
    D. Tallrikskultivator, 5-10 cm   96,8   -
Antal försöksår   55   93

Tabell: Relativ skörd (plöjning=100) för plöjningsfri odling till olika djup, samtliga försöksår, 2006-2011 i olika grödor.

Första kolumnen visar försök där alla redskap fanns med (led A–D) medan andra kolumnen visar försök med olika kultivatordjup (led A–C). Med tallrikskultivator avses ett tallriksredskap för grund bearbetning (3–7 cm) med packarvält, i försöken användes Väderstad Carrier.

Text: Johan Arvidsson, SLU