Krav på såbädd

Såbäddens uppgift är att ge utsädet förutsättningar som resulterar i en snabb och jämn uppkomst. För det krävs vatten, luft, värme och en omgivning fri från sjukdomar.

I den ideala såbädden finns grunden för en hög avkastning. Såbädden är som en barnkammare för det groende utsädet där rätt förutsättningar måste råda för att ge grödan en snabb och jämn uppkomst. Vad finns det för krav på en god såbädd?

Know How channel
En idealisk såbädd

Såbäddens viktigaste egenskaper är att:

  1. ta upp störtregn, ge stabilitet mot igenslamning och erosion
  2. vara en barriär mot avdunstning
  3. ge kapillär vattenledning till groende kärnor
  4. vara växtnärings-, vatten- och syrereserv, gynna snabb rotutvecklingen.

En idealisk såbädd bör ha det utseende som visas i bilden med uppifrån räknat ett lager med grövre aggregat, inklusive organiskt material, som skyddar mot skorpbildning. Därunder ett lager med finare aggregat som dels hindrar markfukten från att avdunsta, dels skapar god kontakt mellan jord och frö. Vatten transporteras till det groende fröet genom kapillär vattenledning underifrån, vilket kräver en god kontakt mellan utsäde och jord. På lättare jordar, men också på styva lerjordar, är denna kapillära vattentransport svag och det blir särskilt viktigt att ta vara på den markfukt som finns i jorden från början.

Fyra grundläggande krav på en såbädd

En såbädd kan se olika ut. Men för att klara sin uppgift krävs att såbädden kan förse utsädet med de grundläggande förutsättningarna:

  • vatten
  • luft
  • värme
  • omgivning fri från sjukdomar

Vatten runt utsädet

Groningen börjar i fallet med spannmål med att kärnan tar upp vatten. Den svällda kärnan gror när vattenhalten i kärnan ökar från 13–14 till 45–60 procent. Det krävs minst 6 procent växttillgängligt vatten kring fröet för en säker vattentillgång och uppkomst. För att försäkra sig om att kärnan kommer att få tillgång till vatten, är det dessutom viktigt att skapa en god kontakt mellan frö och jord eftersom vattnet ska tas från jorden runt utsädet. Det innebär att jordpartiklarna runt kärnan inte bör vara för grova. En bra tumregel är att minst 50 procent av aggregaten i såbädden bör vara mindre än 5 mm i diameter för en säker uppkomst även om det inte regnar efter sådd.

Rätt djup för varje art

Know How channel
Sådjupet är en avvägning mellan tillräckligt djup sådd för att inte torka ut utsädet och tillräckligt grund sådd för att ge hög uppkomst och god bestockning.

Sådjupet spelar också stor roll för vattentillgången. Rätt sådjup är en kompromiss mellan att placera utsädet tillräckligt djupt för att finna nog med vatten för groning och samtidigt tillräckligt grunt för att ge en snabb uppkomst som i figuren ovan.

Know How channel
Som en tumregel bör sådjupet vara ungefär/max tio gånger fröets diameter. Rapsfrön har t.ex. en diameter på 1,5–2,0 mm och därmed ett optimalt sådjup på ca 15–20 mm. Men siffrorna är riktmärken – kompromissa aldrig med vattentillgång för utsädet och placera det där det finns tillräckligt med vatten.

En bra tumregel här är att sådjupet bör vara ca 10 gånger utsädets diameter som illustreras i figuren ovan. Följer man den principen placeras ärter och bönor djupare där det ofta finns fukt i såbädden. Raps å andra sidan ska placeras grunt, där det är svårare att garantera tillräckligt med markfukt. Men kompromissa aldrig med vattentillgången genom att så alltför grunt utan placera utsädet där fukten finns.

Luft i lucker jord

Växter lagrar in reservnäring i sina fröer, frukter eller kärnor i form av stärkelse, fett eller protein. Reservnäringen ska räcka fram till dess att gröna växtdelar kan förse plantan med energi genom fotosyntesen. När utsädet tar upp vatten börjar en enzymatisk process som bryter ner reservnäringen vid respirationen. Till denna krävs syre som finns i luften kring utsädet. Därför är det viktigt att jorden som täcker utsädet är tillräckligt lucker så att luft och syre når fram. Lika viktigt är att den koldioxid som bildas vid respirationen kan transporteras bort. Om en jord blir vattenmättad av kraftiga regn efter sådd kan det uppstå syrebrist och därmed problem med groningen.

Värme påskyndar uppkomsten

På våren värms marken upp framför allt av solens instrålning, men också indirekt genom nederbörd och luftströmmar. Temperaturen i såbädden har stort inflytande på hur snabbt fröna gror och på groddtillväxten. Vete, korn och havre gror redan vid 3–5 °C men föredrar en temperatur kring 20 °C för snabb etablering. Markens temperatur är resultatet av ett samspel mellan värmekapacitet, värmekonduktivitet och avdunstning. En torr porös jord värms upp lättare än en fuktig eller vattenmättad jord. Ju högre jordens vattenhalt är, desto långsammare stiger marktemperaturen på våren.

Minska sjukdomar med växtföljd

För att försäkra sig om att såbädden är så fri som möjligt från sjukdomar bör man ha en omväxlande växtföljd. Ett ideal är att enhjärtbladiga och tvåhjärtbladiga grödor varieras så att de kommer vartannat år i en växtföljd. En annan tumregel är att se till att växtresterna från föregående gröda är nedbrutna före sådd. Det minskar på eventuellt smittryck och hindrar samtidigt inte nästa gröda att komma upp

Ordlista:

Respiration = cellandning som syftar på processen när näring i celler bryts ner för att skapa energi – i fallet med utsäde bryts stärkelse, protein och fetter ner för att ge fröet eller kärnan groningsenergi

Enzymatisk process = enzymer är proteiner som styr kemiska reaktioner i cellerna genom att öka eller minska hastigheten på processerna

Koldioxid = gasformig restprodukt (CO2) från cellandningen i rötterna som också är byggsten tillsammans med vatten när växterna tillverkar sockerarter genom fotosyntesen

Värmekapacitet = den mängd värme/energi (kJ) som behövs för att 1 kilo av något ämne ska öka med 1 °C

Värmekonduktivitet = ett ämnes förmåga att leda värme

Enhjärtbladiga = växter som ur sina frön utvecklar en groddplanta med bara 1 hjärtblad, t.ex. gräsarter som våra spannmålsslag

Tvåhjärtbladiga = växter som ur sina frön utvecklar en groddplanta med 2 hjärtblad, t.ex. oljeväxter, ärter, bönor, lin, sockerbetor m.fl.