Tjäle och kyla på vintern liksom värme på sommaren har samma effekt på jorden – vattenavgång. Båda processerna torkar alltså ut jorden och när vatten avgår pressas lerpartiklarna närmare varandra. Resultatet blir mekaniskt bildade aggregat.
Organiskt material, järn- och aluminiumoxider och karbonater stabiliserar aggregaten genom att fungera som bindemedel. I jordar som inte bearbetas spelar denna process stor roll. Men återkommande jordbearbetning gör att aggregatstabiliteten minskar och i en odlad jord beror strukturen därför mer på markens lerhalt och biologiska aktivitet
Daggmaskar äter växtrester och blandar in dem i jorden när de tuggar sig fram genom markprofilen. Deras exkrementer fungerar som kitt mellan jordpartiklarna och ökar aggregatstabiliteten. Daggmaskarna stimulerar också mikroorganismerna, som ökar stabiliteten, genom att producera slem och andra bindeämnen.
Växternas torkar ut jorden genom sitt vattenupptag på samma sätt som tjäle och värme. När jorden torkar ut tvingas lerpartiklarna närmare varandra och därmed bildas och förstärks aggregat. Växtrötterna ökar också halten organiskt material i marken och lämnar rotkanaler efter sig. Sammantaget betyder det att en bevuxen jord bygger upp jordens struktur, medan en bar jord utan växande gröda bryter ner den.
Dränering transporterar bort överskottet av vatten i markprofilen och torkar därmed också ut jorden. På så sätt bidrar dräneringen till att förbättra markstrukturen. Mycket få jordar är naturligt självdränerande och därför är dränering en förutsättning för jämn upptorkning, minskad markpackning och tidig etablering av grödor både höst och vår.
Stallgödsel, mellangrödor, skörderester etc. tillför organiskt material till jorden. Det ökar på kort sikt den biologiska aktiviteten och får markens mikroorganismer att blomma upp. På lång sikt ökar halten av organiskt material vilket gynnar aggregatstabiliteten. Också regelbunden tillförsel av kalk gynnar aggregatbildningen.
På odlade jordar orsakar överfarter med tunga maskiner ofta markpackning. Markpackning innebär att de större porerna i jorden trycks samman och försvinner. De gör att den snabba transporten av vatten och luft till grödans rötter försämras. Också dräneringen försämras och det blir också svårare för rötterna att tränga ner genom jorden. Lär dig mer om RexiusTwin
Summan av alla strukturbildande processer ovan resulterar i en jordprofil som ofta har finare aggregat i ytan och grövre aggregat längre ned. Processerna är dynamiska och strukturen kommer därför att variera över tiden. Som lantbrukare med siktet inställt på framtiden och en uthållig produktion är det viktigt att förstå vikten av vad som styr strukturprocessen. Genom diagnos av sin jord kan man ganska enkelt bilda sig en uppfattning om sin jords markstruktur
Odlingssystemet påverkar markstrukturen och placeringen av växtresterna avgörs om man bearbetar konventionellt, minimerat eller med direktsådd. Ofta har det bearbetade lagret en lösare struktur, och det bildas ett tätare skikt på bearbetningsdjupet. Förtätningen kommer oavsett vilken teknik som tillämpas, men djupet varierar. För att undvika täta skikt i jorden är det viktigt att variera bearbetningsdjupet.
Tjäle = innebär att markens vatten fryser till is när temperaturen sjunker – positivt ur markstruktursynpunkt eftersom volymen av vattnet ökar när isen bildas och den processen gör marken lucker
Järn- och aluminiumoxider = kemiska föreningar mellan å ena sidan järn (Fe) och aluminium (Al) och å andra sidan syre (O) – vanlig rost är t.ex. en järnoxid
Karbonater = karbonat (CO32–) är ett salt av kolsyra (H2CO3) - finns ofta i jorden som kalciumkarbonat (CaCO3) och utgör också grunden i kalkningsmedel som vanligen är krossad eller mald kalciumkarbonat
Mellangrödor = grödor som t.ex. gräs, senap, rättika, klöver m.fl. som växer i perioden mellan huvudgrödorna – t.ex. mellan höstvete och vårkorn. Används för olika syften – minskat kväveläckage från jorden, ökad tillförsel av organiskt material, för att locka fältfåglar och vilt m.m.
Porer = markens porer syftar på de hålrum, kanaler och sprickor som antingen är fyllda med vatten eller luft beroende på markens aktuella vattenhalt
